Dagens DN (1 augusti 2015) innehåller ett alldeles utmärkt granskande reportage Bromsat byggande pressar upp priserna. Journalisten Kristoffer Örstadius gräver för att hitta rotorsakerna. Två saker slog mig direkt när jag läste reportaget:

• För det första kunde Kristoffer Örstadius döda en del myter, nämligen att det är den långa överklagandeprocessen som är den största boven i dramat.Ska man åtgärda problem är det förstås viktigt att hitta rotorsaker. Ändrad överklagandeprocess kommer förhoppningsvis korta processen i vissa fall men inte lösa hela problemet.

• För det andra visade hans granskning att systemet var i obalans därför att olika delar i systemet agerade logiskt – utifrån sina delperspektiv. Bostadsföretagen bygger i etapper, 50 bostäder åt gången istället för 500 bostäder direkt trots att så många saknar bostad. Detta gör man för att öka vinsterna och minska riskerna, vilket är rationellt utifrån t.ex. aktiebolagslagen. Om företagen släpper ut för många bostäder direkt kan det påverka priset negativt eftersom marknaden mättas. Och detta vill inte bankerna som beviljar bolagen byggnadskreditiv, eftersom det ökar riskerna i deras utlåning.  Tänker man lite längre förstår man varför banker vill minimera sina risker; en bostadsmarknad som förändras snabbt ändrar värdet på säkerheter och exponerar bankerna. Om bankerna agerar oförsiktigt kan det finansiella systemet hamna i gungning.

Styr man på vad som är rationellt för varje del kan det lätt skapas obalans i systemet. Artikeln var intressant och tycker jag värd att  blogga om, eftersom den åskådliggör hur komplext det är att ha helhetssyn. Och vad som händer när man inte har det.

Ett ”wicked problem”?

Fokuset på byggandet är naturligt eftersom många idag har problem att skaffa bostad. Den granskning DN gjorde visar på hur mångfacetterat problemet  med byggande är. Kanske kan man kalla det ett wicked problem.

Tittar man på Boverkets prognos om behovet fram till 2025 som beaktat senare års befolkningsökning får man fler fakta. Boverket pekar på att det finns stora behov och sammanfattar sin analys på följande sätt:

För det första innebär det stora behovet av nya bostäder och de höga volymer det handlar om och dessutom under en längre tid att branschen behöver ställa om från de ca 25 000 bostäder årligen som producerades för en handfull år sedan till ungefär tre gånger så mycket framöver. Detta är en omställning som tar tid och som både handlar om resurser i form av kompetens och resurser i övrigt, men också om själva produktionsprocessen och bostadsvaran i sig då det nu handlar om helt andra volymer.

För det andra är det en ekonomisk och finansiell utmaning då bostäder på en marknad inte produceras i förhållande till behoven utan för efterfrågan och således inte kommer att uppföras om de behövda bostäderna inte också kan efterfrågas på marknaden till där gällande pris- och kostnadslägen. Denna utmaning förstärks också genom att en stor andel av den framtida förväntade hushållstillväxten sker i de grupper där de ekonomiska förutsättningarna många gånger är begränsade. Även om dessa grupper inte behöver få sitt bostadsbehov tillgodosett direkt i nyproduktionen ställer det i så fall krav på väl fungerande flyttkedjor som genererar bostäder som sedan kan efterfrågas.

En tredje utmaning ligger i att nya bostäder i de volymer det här handlar om, ställer höga krav på en väl fungerande infrastruktur för att bostäderna ska fylla sin funktion och också bli attraktiva att bygga och sedan bo i. I många fall kommer det att ställas krav på en infrastrukturutbyggnad då många bostäder sannolikt behöver byggas i exploateringsområden och även i annat fall handlar det om infrastrukturinvesteringar i form av t.ex. skolor och annan service som måste dimensioneras för att klara en högre efterfrågan. Möjligheterna att bygga nya bostäder förbättras av en ökad infrastrukturutbyggnad samtidigt som det konkurrerar om samma resurser.

Den variation som människan för in i systemet

Det finns många frågor som är intressanta att titta på utifrån en systemansats. Man brukar prata om den variation människor för in i systemet, dvs hur var och en av oss agerar i t.ex. myndighetskontakter. Förstår vi den variationen – dvs hur människor tänker, behöver och beter sig – är det lättare att bygga effektiva processer – och system. Det är därför intressant att lyssna på Boverkets varningar i  ett SVT-inslag från februari i år om hur vi  överkonsumerar bostäder. I inslaget hörs olika röster om varför många idag bor i större bostäder än de behöver.

– Människor vill ju så klart ha så mycket som möjligt kvar i plånboken till annat än sitt boende men ändå bo bra. Finns inte incitamenten då att få en bättre bostad till ett billigare pris så kanske man stannar kvar i sitt för stora hus som egentligen någon annan skulle kunna fylla helt, säger en lokalpolitiker till SVT.

Flyttkarusellen är satt ur spel när äldre inte flyttar ut och barnfamiljer in varnar Boverket.

Det kan finnas många rotorsaker. En som ofta nämns i debatten är skattesystemet, men exakt hur viktigt är detta? Det finns säkert fler orsaker. En tänkbar rotorsak hittar man i ett annat SVT-inslag om brist på äldreboenden. I inslaget som är från 2015 får vi veta att det råder brist på platser i fyra av tio kommuner.

– I kommuner och landsting har man inte en framförhållning och ser de här långsiktiga perspektiven. Detta är ett misslyckande för boendeplaneringsansvariga, säger en representant för Socialstyrelsen.

I inslaget får vi också veta att  inriktningen i Sverige de senaste åren varit att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt, med hemtjänst. 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan 2000 och 2012. De nya boenden som byggts under samma tid har varit för få för att kompensera för bortfallet.

Det har inte blivit bättre. I ett SVT-inslag från i år visas att situationen är liknande; 3 av tio kommuner redovisar brist. Och bristen på äldreboenden får också effekt på anda sektorer. I maj i år tvingades mellan fem och tio äldre patienter stanna kvar på sjukhus, trots att läkarna ville skriva ut dem – för att det inte fanns plats, varken på äldreboende eller korttidsboende i kommunen, berättar SVT.

Allt det här påverkar också människorna i systemet.

– Nyss var allt bara ett mörker och jag såg ingen mening med att leva längre. Nu är jag så lycklig över att ha fått plats på ett äldreboende, säger en 94-årig kvinna till DN i en artikel från febrauri i år.

Kvinnan hade kämpat i flera år för att få ett boende när hon inte längre ville bo kvar hemma efter ett fall. Kommunen hade fram till nyligen bedömt att hon inte behövde boende. I de siffror om brist på äldreboende som redovisas i nyhetsinslagen från SVT är det frågan om hennes behov ens togs med? (I tidigare inlägg har jag berättat om vikten att mäta rätt saker).

När man tittar på problemet med boende utifrån människors behov ser man att det är större än bara byggande. Det finns andra ingredienser i bostadsproblematiken än att det byggs för lite.

Djupare kunskap behövs

Djupare kunskap i frågorna behövs och många intressanta utredningar verkar ligga i startgroparna. Förhoppningsvis får det svenska statliga utredningssystemet möjlighet att djupdyka i frågan – förfarandet med statliga utredningar med bred representation av olika intressen, remissrundor, lagrådsgranskningar m.m. är sannolikt en gynnsam arbetsmetod i systembyggandet – givet att de som deltar inte ser som sin roll att bara gynna sin del i systemet. På senare tid har det dock blivit vanligare att snabbspola lagstiftningsprocessen; man tycker sig inte ha tid att utreda frågor ordentligt vilket i sig är oroande. Det är därför också bra med den typ av reportage som DN presenterade idag – som tar fram fakta och tittar på hur olika delar i ett system påverkar varandra.

Exemplen i nyhetsinslagen visar att ofta är flera olika myndigheter – både statliga och kommunala – är inblandade när det uppstår problem i samhället. Och alla agerar inom sin del av systemet, försöker lappa och laga där. Det ställer också frågor om hur rationell styrningen är.

Kanske behöver man också fundera på om bostadsfrågan blivit ett wicked problem, och vad det i så fall innebär när man försöker lösa problemen.

Albert Einstein konstaterade en gång att man inte kan lösa problem genom samma sorts tänkande som en gång skapade problemen. Eller som W. Edwards Deming uttrycker saken:

The most people imagine that the present style of management has always existed and is a fixture.  Actually it is a modern intervention: a prision created by the way in which people interact.