När verkligheten inspirerar

 

En stor fördel med  Lean forum är att man får göra studiebesök – eller gå-och-se som det heter på lean-språk – i andra verksamheter. På ett go-och-se inom sjukvården i Borås för några år sedan fick jag  och andra i styrelsen se hur man kan jobba med visualiseringar. Det var imponerande att se att man byggt upp processerna efter de vanligaste sjukdomarna, inte efter läkarnas specialitet. Och att man sedan hade modet att ha publika leantavlor som visade hur processflödena såg ut – både bra och mindre bra prestationer.

IMG_1093

Så här jobbade man med publika lean-tavlor så att alla besökande kan ta del av läget i processerna

Medarbetarna berättar

Men det mest intressanta var ändå att lyssna på medarbetarnas berättelser,  hur de byggt sina lean-tavlor. Det fanns en stolthet i blicken, som skvallrade om ett ägande och en delaktighet.

– Detta hade vi ingen koll på tidigare – vilken kapacitet vi hade, sa undersköterskan som berättade. Man fick gå runt och leta en sjuksköterska, om någon ur personalen vabbade eller var sjukskriven, för att hon skulle lösa det. Nu kan vi se på tavlan direkt vad vi klarar och hur vi ska klara det. Och när vi måste ringa andra på sjukhuset för att få hjälp.
– Så du kan se en förändring? frågade någon. Det blev tyst ett ögonblick.
– Du vet, sa hon till sist. Det fanns ett missnöje med ledningen och tankar hur allt fungerade. Varför händer inget? Nu har vi makten själva, nu händer det!

Scenen påminner mig om många liknande scener genom åren. När medarbetare upptäcker det geniala med visualiseringar, hur man kan genom att bara rita upp skeenden på en enkel tavla kan förstå allt så mycket bättre. Och förståelsen i kommunikationen på en arbetsplats är så central. Det är viktigt att förstå vad andra verkligen tänker. På så sätt fördjupas kommunikationen och möjligheten till delaktighet ökar dramatiskt. Detta påverkar både resultat och arbetsmiljö positivt.

Högintensivt förbättringsarbete

Det är viktigt att dela med sig av bra exempel – och få den gåvan av andra. Jag fick lära mig ett nytt ord i Borås- högintensivt förbättringsarbete, som jag nu delar med er andra. Det var vårdpersonalens namn på Kaizen-workshops, fem dagars intensivt arbetande med förbättringar som började med att man intervjuade patienter. Ett utifrån och in tänk som satte igång reflektioner hos alla som deltog.
– Tänk, sa han som berättade, hon var sköterska och hade jobbat i 17 år med ankomstsamtal men aldrig frågat patienten vad som var relevant från hans synpunkt. Det här öppnade upp ögon. Patienten blev mer än ”ett sjukt knä”, det blev en människa med en själ.