”It is not necessary to change. Survival is not mandatory”  (W Edward Deming)

Vad fem apor kan lära oss

Det finns en känd berättelse som involverar apor, bananer och en bur samt några forskare som gör ett experiment. Den kan användas för att beskriva hur kulturer byggs upp.

Aporna sätts i buren.  I taket hänger en klase bananer som går att nå via en stege som är i buren. En apa ser bananerna, som ser smaskiga ut. Han går fram till stegen för att nå de lockande frukterna – och alla aporna får en kall dusch! Detsamma händer när nästa apa går fram. Och nästa. Snart har alla fem testat. De har blivit rädda för stegen.

I det här läget byts en apa ut. Den nya apan ser bananerna, går mot stegen… och vips är de fyra andra aporna på honom och hindrar honom med våld att nå stegen. Sedan byts en till apa ut, som också ser bananerna. När han gör sitt försök hindras han bryskt av de fyra andra aporna; en av dessa vet inte vad som händer när man går på stegen, bara att de andra ogillar den. Han gör ändå som de andra.

Så fortsätter det tills det finns fem apor i buren, som aldrig själv upplevt kallduschen och alltså inte vet varför man ska undvika stegen som leder till de goda bananerna. Ingen av dessa apor kommer göra ett försök att ta bananerna. Om man kunde fråga en apa varför skulle han svara:

”Så här har vi alltid gjort här”

Vad händer i en organisation?

I ett tidigare inlägg tidigare inlägg beskrev jag Karl E. Weicks teorier om lösa kopplingar, ett sätt att analysera vad som händer i organisationer. När jag läste om teorin kom jag att tänka på aporna.

Tänk att du har en organisation, som vill genomföra en förändring mot ökat kundfokus. Man klargör högtidligt att det är viktigt att ge kunderna service. Medarbetarna får veta att målet är viktigt och några av dem tycker det låter spännande. I praktiken belönas  dock inte servicebeteendet av de närmaste cheferna, som fortsätter att enbart mäta produktionen. I utvecklingssamtal får medarbetare, som börjat lägga tid på kundmöten, höra att de inte är tillräckligt effektiva, de producerar inte lika mycket som  andra gör.

Medarbetarens fina kundfokus belönas inte. I en sådan organisation kan det vara svårt att få satsningen på service att fungera.

Efter en tid  blir den nya policyn något som bara finns i bokhyllan. När en ny medarbetare hittar den och frågar om man inte ska arbeta eter den, kanske till och med har ett förslag till förbättring, blir svaret….

”Så här har vi alltid gjort här”

Eller?