Ibland stannar tiden och möjligheter öppnar sig. I en värld som blir hårdare varje dag och på många sätt blir mer och mer obegriplig dyker nya insikter upp… någon som  berättar och startar nya tankar, någon som får människor att känna att det går att göra skillnad.

Jag hade ett sådant ögonblick i förra veckan som jag vill dela. Jag är seniorrådgivare i en tankesmedja som heter  Global utmaning som bjudit in Jan Eliasson ( som just avslutat sitt uppdrag som vice generalsekreterare för Förenta Nationerna, FNs näst högsta position) att hålla ett anförande.

Jan Eliasson har varit  fredsmäklare i flera stora konflikter och han har gjort det erkänt bra. Så när han säger att enligt hans erfarenhet är konflikterna värre nu, värre än de någonsin varit, då lyssnar man. De har fått så många lager konflikterna – de handlar inte längre om en konflikt internt i ett land eller en konflikt mellan två länder. Det handlar istället om Proxy Wars – där en konflikt i ett land skapar nya – och egna spänningar – i andra länder, mellan andra länder. Det räcker inte då att ”bara” att hitta lösningar beträffande första konflikten. För att medla i ett Proxy War krävs så många fler lösningar.

Mitt i allt detta, denna allt hårdare verklighet vi lever i, så hade han flera rekommendationer att ta med sig. Några axplock nedan:

– En viktig sak är det horisontella samarbetet. Vi har olika silos som arbetar – och det är väl  bra att varje silo är så bra den bara kan. Men det är inte där lösningarna finns. Lösningen finns i det horisontella arbetet. Att alla bidrar från alla organisationer, utan att fastna i silos. Det är där vi har framtiden. Att vi lär oss arbeta horisontellt.

– För så här är det: förr kunde man vara i en värld där några vann och några förlorade – win-loose. Så är det inte längre. Nu finns bara win-win… eller loose-loose.

– Så det är viktigt att samarbeta. Ofta har vi en plan B om något inte skulle fungera. Men det finns ingen planet B. Vi har bara den här!

Det skadliga silotänkandet

Alla som läser den här bloggen vet att jag tror på systemtänkande, att förstå att det inte finns enkla lösningar utan att man måste tänka större och se komplexiteten. Att allt mer – även nationellt – är wicked problems. Då återstår bara samarbete och win-win – eller dåliga lösningar, loose-loose. Att samverka, inte motverka!

Hans tankar om silotänkande  är intressanta. Jag har i tidigare inlägg berättat hur sådant tänkande negativt påverkar internationella organisationer som OECD  och vårt eget regeringskansli.  Och Jan Eliasson såg effekterna också i FN-arbetet. Silotänkandet, som skapar konkurrens och kontroll istället för tillit och samarbete har sina rötter i Taylorism, ett tänkande från industrialismens dagar.

En uppmaning att agera!

Jan Eliasson slutade sitt anförande med att vi alla måste göra något – läget i världen kräver det. Varje gärning har betydelse. Han manade oss alla som lyssnade att agera, att samverka för en bättre värld:

– Var och en som är här… tänk om tio år, då kommer ni titta tillbaka och förhoppningsvis inte ånga att ni inte gjorde något nu!

Hans avslutsord är något jag tar med mig och kommer fortsätta reflektera över – kanske är det något som kan inspirera även dig? Vi kan alla göra skillnad. För världen. För Sverige. För organisationen. Och för oss själva.

Visst finns det hopp i det?