För några år sedan gjorde jag ett besök i en skola i samband med att svenska leanpriset skulle utvärderas. Det var en erfarenhet som fortfarande värmer. Lärarna hade eleverna i fokus och allt tänk utgick ifrån vad som var bäst för dem och deras kunskapsinhämtning. Ett konkret exempel på det var klassrummens utformning. Eftersom många barn hade bokstavsdiagnoser hade personalen varit påhittig i sätt att underlätta koncentrationen. Ett sätt var att ge barnen skrivbord som var avskiljda med skärmar, det såg faktiskt lite ut som ett kontorslandskap i klassrummet. Och barnen hade stolar man kunde vicka på. Att vara avskärmad och kunna röra sig på stolen gav mer ro och koncentrationen förbättrades. Barnen hade också lärt sig att skatta sin inlärning och i varje bås satt visualiseringar hur det gick för dem. Det var roligt att se hur stolta de var över visualiseringarna som de glatt visade oss besökare.

Jag fick möjlighet att prata med en av eleverna enskilt, en pojke i femte klass. Vi tog en promenad runt skolan och han berättade hur mycket han älskade skolan. Hans berättelse som jag tidigare bloggat om visar hur arbetssätt kan göra skillnad  (har du inte redan läst den – gör det; sådana berättelser inger hopp). För att bli bättre handlar det inte alltid om att tillföra mer resurser (vilket kan behövas om systemet inte har rätt kapacitet)- det handlar om att skapa system med äkta kundfokus, där berättelsen handlar om hur man ska göra livet bättre för sina kunder (i det här fallet eleverna). Genom att göra det minskar man slöserierna (tar bort det inte värdeskapande ur processerna) i verksamheten och blir mer effektiv. Eftersom de flesta verksamheter har 75-90 procent slöserier är potentialen enorm för den som vill ändra fokus.

Arbetssätts betydelse

Med det här i bakhuvudet var det intressant att läsa gårdagens DN. I  Hans Arbmans artikel ”Samsyn i skolan ger bra resultat” – borrade tidningen djupare i Pisa-statistiken och hittade att likvärdigheten mellan skolorna minskat (familjebakgrund hade därför fått större genomslag). I artikeln redovisades följande:

Av de sju mätta likvärdighetsfaktorerna i skolsystemet har fem blivit sämre. Ingen har förbättrats. Den svenska skolan har alltså blivit sämre på att kompensera för elevernas olika sociala bakgrund. När de första Pisa-undersökningarna gjordes år 2000 var Sverige ett av de länder som hade högst likvärdighet.

Detta är förstås oroande. Artikeln hade dock en annan vinkel:

I debatten förs ofta fram att det är elevernas bakgrund som gör att de når bättre eller sämre resultat i skolan. För att få bukt med detta förs ofta fram att skolor i utsatta områden måste få mer resurser för att möta de ojämlika förutsättningarna för att uppnå bra skolresultat.

En pågående forskningsstudie vid Göteborgs universitet visar att skolornas organisation och personalens arbetssätt är minst lika viktigt.

Forskargruppen i Göteborg har valt ut åtta skolor som skilde sig åt vad gäller elevernas resultatutveckling men där eleverna har ungefär likvärdig bakgrund och förutsättningar. Samtliga skolor är väl fungerande skolor där alla gör ett bra jobb, ändå uppnår fyra av skolorna ett märkbart bättre resultat än de övriga fyra.

För att komma fram till vad som gjorde att skolorna trots likartade förutsättningar uppnådde så olika resultat började man titta på hur skolorna organiserat sitt arbete.

– De väl fungerande skolorna visade sig ha en stabilitet och en samsyn på vad som är viktigt, säger Maria Jarl, statsvetare och universitetslektor i utbildningsvetenskap vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet och en av tre forskare i gruppen.

Hon pekar på att det fanns en tydlig uppsättning värderingar och normer hos både rektor och lärare på dessa skolor om hur man skulle utveckla undervisningen och göra det bättre för eleverna.

– Dessa tankesätt har utvecklats över tid i små steg. Grundläggande är att man måste tro på att det man gör i skolan gör skillnad, säger Maria Jarl.

När jag läser detta tänker jag på vikten av att ha tydliga värderingar  och  skapa visioner för arbetet – hur grundläggande det är för att nå bra resultat. Det handlar om att bli en  autentisk organisation. Att bli en sådan innebär inte bara större värde för dem verksamheten är till för. Det skapar också mening för medarbetarna, något som ökar deras kreativitet och engagemang.

Bättre helhetssyn

Ett problem med traditionell styrning är att delarna i organisationer inte kan samarbeta, vilket bl.a. beror på ett stort fokus på att varje del når sina egna mål. Det är ofta svårt att skapa helhetssyn. Genom att ha tydliga värderingar och berättelser om framtiden kan man bryta det mönstret.  I artikeln ges ett exempel på just detta; de framgångsrika skolorna kan samarbeta på ett djupare sätt – de har en bättre helhetssyn:

– Gemensamt för de framgångsrika skolorna i studien är att vi där ser tydliga exempel på samarbete mellan dem som arbetar på skolan, och på att man delar med sig av sina erfarenheter. Dessa skolor söker också aktivt efter lärare som vill arbeta på det sättet, säger Maria Jarl.

Utmärkande för dessa skolor är också att samarbetet sker över alla gränser på skolan, till exempel mellan olika stadier. På de mindre framgångsrika skolorna kan det också finnas samarbeten, men då i mindre grupper.

Vidare framgår:

I de mindre framgångsrika skolorna sker skolpersonalens arbete mer individuellt utan några tydliga gemensamma värderingar att utgå ifrån. Målen handlar inte heller i lika stor utsträckning om resultat.

Se över arbetssättet – börja idag!

Jag tyckte artikeln var intressant. Den visar att man kan nå långt genom ett ändrat arbetssätt istället för att fastna i förklaringar om elevers bakgrund och skolans andra problem. Genom det synsättet går det att ändra läget och göra något – istället för att låta problemen tynga mer och mer. Slutsatsen enligt artikeln visar vad som krävs för att nå förändring:

 

Enligt forskargruppen är en viktig aspekt att alla skolor ser över sitt interna arbete och skapar en långsiktig strategi med tydliga värderingar, och inför arbetssätt som bygger på gemenskap och kollegialt utbyte mellan lärare och skolledning.

Gör man det kan man gå till att vara mer framgångsrik. Dessutom kommer eleverna märka skillnad. Pojken på skolan som jag mötte (se tidigare blogginlägg, länk ovan) älskade sin skola – och han lärde sig massor!

De skolor som forskarna studerade hade samma förutsättningar, men helt olika utfall. Känner man igen sin egen arbetsplats i mönstret för den mindre framgångsrika gruppen finns dock möjligheter att komma ifatt – ett ändrat arbetssätt kan göra att man lyckas bättre. Skolans viktigaste uppgift – att förmedla kunskap till eleverna – blir då enklare och sannolikt mycket roligare att utföra Professor W Edward Demings (en känd förespråkare för systemsyn) uttryckte den sanningen på följande enkla sätt som jag hoppas kan inspirera på den resan:

We are here to make another world.